Söndag den 17 december

TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT

 

Första läsningen                                                                                           Jes 61:1–2a,10–11

 

Herren Guds ande fyller mig,

ty Herren har smort mig.

Han har sänt mig

att frambära glädjebud till de betryckta

och ge de förkrossade bot,

att förkunna frihet för de fångna,

befrielse för de fjättrade,

att förkunna ett nådens år från Herren.

 

Min glädje har jag i Herren,

jag jublar över min Gud,

ty han har klätt mig i segerns dräkt

och skrudat mig i rättfärdighetens mantel,

som när brudgummen sätter på sig turbanen

och bruden pryder sig med sina smycken.

Liksom jorden får grödan att spira

och trädgården låter sådden skjuta upp,

så låter Herren Gud rättfärdigheten spira

och äran växa inför alla folk.

 

Responsoriepsalm                                                                    Luk 1:46–50,53–55a (R. 46b)

 

R. Min ande jublar över Gud, min frälsare.

 

Min själ prisar Herrens storhet,

                      min ande jublar över Gud, min frälsare.

Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna,

                      från denna stund skall alla släkten prisa mig salig.  R.

 

Stora ting låter den Mäktige ske med mig,

                      hans namn är heligt,

och hans förbarmande med dem som fruktar honom

                      varar från släkte till släkte.  R.

 

Hungriga mättar han med sina gåvor,

                      och rika visar han tomhänta från sig.

Han tar sig an sin tjänare Israel

                      och håller sitt löfte till våra fäder. R.

 

eller om responsoriepsalmen sjungs: se Cecilia 700

 

Andra läsningen                                                                                              1 Thess 5:16–24

 

Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.

                      Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.

 

Halleluja                                                                                                                     Jfr Jes 61:1

 

V. Herrens Ande är över mig,

han har sänt mig att frambära ett glädjebud.

 

Evangelium                                                                                                      Joh 1:6–8,19–28

 

Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.

                      Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: »Vem är du?« Han bekände och förnekade inte, han bekände: »Jag är inte Messias.« De frågade: »Vad är du då? Är du Elia?« Han svarade: »Nej, det är jag inte.« — »Är du Profeten?« — »Nej«, svarade han. Då sade de: »Vem är du? Vi måste ha ett svar åt dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?« Han sade: »Jag är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren, som profeten Jesaja har sagt.« Också några fariseer hade sänts ut, och de frågade honom: »Varför döper du då, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?« Johannes svarade: »Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler.« Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.