Onsdag den 6 december

Läsning                                                                                                                      Jes 25:6–10

 

Herren Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, ja, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat. Och han skall på detta berg göra om intet det dok som höljer alla folk, och den slöja som täcker alla folkslag. Han skall för alltid göra döden om intet, och Herren, Herren skall avtorka tårarna från alla ansikten, och skall ta bort sitt folks vanära överallt på jorden. Ty så har Herren talat.

                      På den tiden skall man säga: Se, där är vår Gud, som vi hoppades på, och som skulle frälsa oss. Ja, där är Herren, som vi hoppades på, låt oss fröjdas och vara glada över hans frälsning. Ty Herrens hand skall vila över detta berg.

 

Responsoriepsalm                                                                                              Ps 23 (R. 6cd)

 

R. Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

 

Herren är min herde:

                      ingenting skall fattas mig.

Han låter mig vila på gröna ängar,

                      han för mig till vatten där jag finner ro.

Han ger mig ny kraft,

                      han leder mig på rätta vägar,

                      så som han har lovat. R.

 

Inte ens i den mörkaste dal

                      fruktar jag något ont,

ty du är med mig,

                      din käpp och stav gör mig trygg. R.

 

Du dukar ett bord för mig

                      i mina ovänners åsyn,

du smörjer mitt huvud med olja

                      och fyller min bägare till brädden. R.

 

Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv,

                      och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever. R.

 

Halleluja

 

V. Se, Herren kommer för att rädda sitt folk.

Saliga de som skyndar honom till mötes.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 15:29–37

 

Vid den tiden gick Jesus utmed Galileiska sjön och sedan upp på berget. Där satte han sig ner. Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem, och folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg. Och de prisade Israels Gud.

                      Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: »Det gör mig ont om folket. De har nu varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Jag vill inte låta dem gå härifrån hungriga, för då orkar de kanske inte ta sig hem.« Lärjungarna svarade: »Varifrån skall vi få så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?« Jesus frågade: »Hur många bröd har ni?« — »Sju stycken, och så några fiskar«, svarade de. Då sade han till folket att slå sig ner på marken. Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav dem åt folket. Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, sju fulla korgar.