Måndag den 20 november

Läsning                                                                           1 Mack 1:10–15,41–43,54–57,62–64

 

Det utgick ett genomfördärvat skott: Antiochos Epifanes, kung Antiochos son, som hade varit gisslan i Rom. Han blev kung år 137, räknat från det grekiska väldets början.

                      Vid den tiden började somliga israeliter att överge lagen, och de lockade många med sig. De sade: »Låt oss närma oss hedningarna som bor omkring oss och sluta förbund med dem. Sedan vi avskilde oss från dem har många olyckor kommit över oss.« Detta slags tal vann folkets gillande. Några av dem reste på eget initiativ till kungen, och han gav dem rätt att följa hednisk lag och sed. Sedan byggde de en idrottsanläggning i Jerusalem enligt hedningarnas bruk. De skaffade sig förhud och avföll från det heliga förbundet. De beblandade sig med hedningarna och sålde sig till att göra det onda.

                      Kungen sände ut en skrivelse till hela sitt rike: Alla skulle bli ett enda folk, och var och en skulle överge sina lagar och seder. Alla hednafolk böjde sig för kungens befallning. Också många israeliter rättade sig efter den gudsdyrkan han föreskrev, började offra åt avgudarna och vanhelgade sabbaten.

                      Den femtonde dagen i månaden kislev år 145 lät kungen bygga den vanhelgande skändligheten på brännofferaltaret; även runt om i Juda städer byggdes altaren, och man tände rökelse vid husdörrarna och på gatorna. Alla skriftrullar med lagen som påträffades blev sönderrivna och uppbrända. Om man fann någon som ägde förbundets bok eller någon som höll lagen i ära, betydde kungens påbud döden för honom.

                      Men många israeliter fann mod och styrka inom sig till beslutet att inte äta något orent. De föredrog döden framför att vanhelga sig själva genom maten och skända det heliga förbundet. Och de led döden. Fruktansvärd var vreden som drabbade Israel.

 

Responsoriepsalm                                                                                Ps 119:53,61,134,150,155,158 (R. jfr 88)

 

R. Behåll mig vid liv så vill jag hålla dina vittnesbörd.

 

Jag grips av glödande harm,

                      därför att de gudlösa överger din lag. R.

 

De gudlösas snaror omger mig,

                      men jag glömmer inte din lag. R.

 

Rädda mig från människors förtryck,

                      så vill jag hålla dina befallningar. R.

 

Nära är de som samvetslöst jagar mig,

                      de som är långt ifrån din lag. R.

 

Räddningen är fjärran från de gudlösa,

                      ty de frågar inte efter dina stadgar. R.

 

Jag känner leda vid de trolösa,

                      när jag ser att de inte håller dina bud. R.

 

Halleluja                                                                                                                         Joh 8:12

 

V. Jag är världens ljus, säger Herren.

Den som följer mig skall ha livets ljus.

 

Evangelium                                                                                                          Luk 18:35–43

 

Vid den tiden då Jesus närmade sig Jeriko, satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.« De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig.« Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: »Vad vill du att jag skall göra för dig?« Han svarade: »Herre, gör så att jag kan se igen.« Jesus sade: »Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.« Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.