Lördag den 18 november

Läsning                                                                                                   Vish 18:14–16; 19:6–9

 

När djup tystnad behärskade allt och natten hade nått halvvägs i sitt snabba lopp, svingade sig ditt allsmäktiga ord från kungatronen i himlen ned till det land som skulle förödas, en hotfull krigare med din obönhörliga befallnings skarpa svärd. Där han stannade spred han död överallt, han stod på jorden och nådde ända till himlen.

                      Hela skapelsens väsen omformades än en gång från grunden i lydnad för dina befallningar, för att dina tjänare skulle bevaras oskadda. Man fick se hur ett moln täckte lägret och hur torr mark steg upp där det  nyss var vatten; en framkomlig väg höjde sig ur Röda havet, en grönskande slätt ur det vilda vågsvallet. Där gick de fram, hela det folk som beskyddades av din hand och som hade fått se så märkliga tecken. De var som hästar på bete, de skuttade som lamm, och de lovsjöng dig, Herre, sin räddare.

 

Responsoriepsalm                                                                Ps 105:2–3,36–37,42–43 (R. 5a)

 

R. Tänk på de underbara gärningar Herren har gjort

eller: Halleluja.

 

Sjung och spela till Herrens ära,

                      förkunna alla hans under.

Var stolta över hans heliga namn,

                      må de som söker Herren glädja sig av hjärtat. R.

 

Han slog allt förstfött i deras land,

                      förstlingen av deras kraft.

Så förde han ut sitt folk med silver och guld,

                      och i hans stammar fanns ingen som stapplade. R.

 

Han tänkte på sitt heliga ord

                      och på Abraham, sin tjänare.

Så förde han ut sitt folk med fröjd,

                      sina utvalda under jubel. R.

 

Halleluja                                                                                                           Jfr 2 Thess 2:14

 

V. Gud har kallat oss genom evangeliet,

för att vi skall vinna Jesu Kristi härlighet.

 

Evangelium                                                                                                              Luk 18:1–8

 

Vid den tiden gav Jesus sina lärjungar en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp: »I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: ’Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till.’ Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: ’Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande.’» Och Herren sade: »Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?«

 

eller om man firar Petrus- och Paulusbasilikornas invigningsdag:

 

Läsning                                                                                                     Apg 28:11–16,30–31

 

Efter tre månader avseglade vi med "Dioskurerna", ett fartyg från Alexandria som hade legat vid ön över vintern. Vi gick in till Syrakusa och låg där i tre dagar. Därifrån kom vi så småningom fram till Regium. Efter en dags väntan fick vi sydlig vind och nådde efter två dagar Puteoli. Där fann vi trosbröder och blev inbjudna att stanna hos dem en vecka. Och på det sättet kom vi till Rom. Bröderna där hade fått besked om oss och kom ända ut till Forum Appii och Tres Tabernae för att möta oss. När Paulus såg dem, tackade han Gud och fylldes med tillförsikt. Efter ankomsten till Rom fick han tillstånd att ha egen bostad tillsammans med den soldat som skulle bevaka honom.

                      Där stannade Paulus i hela två år på egen bekostnad. Han tog emot alla som kom för att besöka honom, och han förkunnade Guds rike och undervisade om herren Jesus Kristus med stor frimodighet och utan att bli hindrad.

 

Responsoriepsalm                                                                                         Ps 98:1–6 (R. 2b)

 

R. Herren har uppenbarat sin rättfärdighet för hedningarnas ögon.

 

Sjung en ny sång till Herrens ära,

                      ty han har gjort under.

Han har vunnit seger med sin högra hand

                      och med sin heliga arm. R.

 

Herren har låtit sin frälsning bli känd,

                      han har uppenbarat sin rättfärdighet

                      för hedningarnas ögon.

Han har tänkt på sin nåd och trofasthet

                      mot Israels hus. R.

 

Alla jordens ändar har sett hur vår Gud frälser.

                      Höj jubel till Herren, alla länder,

                      brist ut i glädjerop och lovsjung. R.

 

Prisa Herren med harpa,

                      med harpa och med lovsång.

Höj jubel med trumpeter och basuner

                      inför Herren, konungen. R.

 

Halleluja

 

V. O Gud, vi lovar dig. O Herre, vi bekänner dig.

Dig prisar apostlarnas saliga kör.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 14:22–33

 

Vid den tiden befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön, medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det, gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!«, och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.«