Fredag den 17 november

Läsning                                                                                                                    Vish 13:1–9

 

Ohjälpliga dårar var alla de människor som inte visste något om Gud, inte förmådde hämta kunskap ur det sköna de såg om Honom som är, och inte lärde känna konstnären genom att ge akt på hans verk, utan trodde att elden eller vinden eller den flyktiga luften eller stjärnornas krets eller det svallande havet eller himlens ljusbärare var gudar och världens styresmän. Om de har hållit dessa ting för gudar därför att de tjusats av deras skönhet, då bör de inse hur mycket förmer än tingen deras härskare är. All skönhets upphov har ju skapat dem. Och om de drivits av förundran över tingens makt och kraft, bör de lära sig av dem hur mycket mäktigare deras skapare är. Ty ur storheten och skönheten hos det skapade träder bilden av dess upphovsman fram för tanken. Ändå förtjänar dessa människor inte att klandras så strängt; det är kanske så att de söker Gud och gärna vill finna honom, fastän de går vilse under sina ansträngningar. De lever bland hans verk och utforskar dem, och de förleds av den yttre anblicken, eftersom det de ser är så vackert. Men urskuldas helt kan de inte — om de förmådde skaffa sig så stora kunskaper att de kunde ana sig till evigheten, varför har de då inte redan funnit tingens härskare?

 

Responsoriepsalm                                                                                         Ps 19:2–5 (R. 2a)

 

R. Himlarna förkunnar Guds ära.

 

Himlarna förkunnar Guds ära,

                      och fästet vittnar om hans händers verk.

Den ena dagen talar därom till den andra,

                      den ena natten kungör det för den andra,

                      det är ett tal och ett ljud, vars röst inte hörs. R.

 

De sträcker sig ut över hela jorden,

                      och deras ord går till världens ändar. R.

 

Halleluja                                                                                                                Jfr Luk 21:28

 

V. Räta på er, lyft era huvuden,

ty er befrielse närmar sig.

 

Evangelium                                                                                                          Luk 17:26–37

 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.

                      Den dagen får den som är uppe på taket och har sina tillhörigheter inne i huset inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på ägorna får inte vända tillbaka hem. Kom ihåg Lots hustru. Den som försöker bevara sitt liv skall mista det, men den som mister det skall rädda det. Jag säger er: den natten ligger två män på samma bädd; den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. Två kvinnor mal tillsammans; den ena skall tas med och den andra skall lämnas kvar.« De frågade honom: »Var blir det, herre?« Han svarade: »Där liket ligger, där samlas gamarna.«