Söndag den 12 november

TRETTIOANDRA SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

 

Första läsningen                                                                                                   Vish 6:12–16

 

Strålande och oförgänglig är visheten.

Hon är lätt att se för dem som älskar henne,

man finner henne om man bara vill söka.

Längtar man efter henne, ger hon sig först till känna.

Den som söker henne om morgonen får kort väg,

ty han finner henne sittande vid husets port.

Att ha henne i tankarna är den högsta klokhet,

och den som ligger vaken för hennes skull

är snart utan bekymmer.

Hon går själv omkring och söker upp

dem som är henne värdiga.

Vänligt visar hon sig för dem var de än går,

hon möter dem närhelst de tänker på henne.

 

Responsoriepsalm                                                                                    Ps 63:2–8 (R. jfr 2b)

 

R. Min själ törstar efter dig, Gud, min Gud.

 

Gud, min Gud, dig söker jag,

                      min själ törstar efter dig,

min kropp längtar efter dig,

                      som ett kargt och uttorkat land. R.

 

Då skådar jag dig i helgedomen,

                      jag ser din makt och din härlighet.

Din nåd är mer värd än livet.

                      Min tunga skall prisa dig. R.

Jag vill lova dig så länge jag lever

                      och åkalla dig med lyfta händer.

Min hunger stillas som av feta rätter,

                      jag lovsjunger dig med jublande tunga. R.

 

Jag minns dig när jag gått till vila,

                      jag tänker på dig i nattens timmar,

ty du kom till min hjälp,

                      i dina vingars skugga jublar jag. R.

 

eller om responsoriepsalmen sjungs: se Cecilia 643

 

Andra läsningen                                                                                              1 Thess 4:13–18

 

Vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord.

 

eller (kortare läsning):

 

Andra läsningen                                                                                              1 Thess 4:13–14

 

Vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom.

 

Halleluja                                                                                                        Jfr Matt 24:42a,44

 

V. Håll er vakna,

ty ni vet inte när Människosonen kommer.

 

Evangelium                                                                                                           Matt 25:1–13

 

Vid den tiden framställde Jesus denna liknelse för sina lärjungar: »Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.«