Fredag den 10 november

Läsning                                                                                                                Rom 15:14–21

 

För min del har jag blivit övertygad om att ni själva är så fyllda av godhet och har så mycket av den fulla kunskapen att ni kan vägleda varandra. Ändå har jag skrivit till er, ibland lite väl uppriktigt, och påmint er om en del saker. Jag har gjort det därför att Gud i sin nåd gett mig uppdraget att gå ut till hedningarna som Kristi Jesu tempelpräst och i helig tjänst förvalta Guds evangelium. Så skall hedningarna bli ett offer som är helgat genom den helige Ande och som Gud därför tar emot.

                      Det är alltså tack vare Kristus Jesus som jag kan berömma mig av vad jag gör inför Gud. Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig för att hedningarna skall föras till lydnad, i ord och gärning, genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag överallt spritt evangeliet om Kristus, från Jerusalem åt alla håll, ända till Illyrien. Jag har alltid satt en ära i att inte förkunna evangeliet där Kristus redan är känd; jag vill inte bygga på en grund som någon annan har lagt. Det står ju skrivet: De som inte har fått budskapet om honom skall se, och de som ingenting har hört skall förstå.

 

Responsoriepsalm                                                                                    Ps 98:1–4 (R. jfr 2b)

 

R. Herren har uppenbarat sin rättfärdighet för hedningarnas ögon.

 

Sjung en ny sång till Herrens ära,

                      ty han har gjort under.

Han har vunnit seger med sin högra hand

                      och med sin heliga arm. R.

 

Herren har låtit sin frälsning bli känd,

                      han har uppenbarat sin rättfärdighet

                      för hedningarnas ögon.

Han har tänkt på sin nåd och trofasthet

                      mot Israels hus. R.

 

Alla jordens ändar har sett hur vår Gud frälser.

                      Höj jubel till Herren, alla länder,

                      brist ut i glädjerop och lovsjung. R.

 

Halleluja                                                                                                                       1 Joh 2:5

 

V. Hos den som bevarar Guds ord

har Guds kärlek i sanning nått sin fullhet.

 

Evangelium                                                                                                              Luk 16:1–8

 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. Mannen kallade till sig honom och sade: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ Förvaltaren tänkte: ’Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte,och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus, när jag mister min tjänst.’ Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. ’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ Sedan frågade han näste man: ’Och du, hur mycket är du skyldig?’ — ’Hundra tunnor vete.’ Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’«

                      Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. »Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör.«