Onsdag den 11 oktober

Läsning                                                                                                                       Jon 4:1–11

 

Jona blev förargad i högsta grad, och hans vrede upptändes. Och han bad till Herren och sade: »Ack Herre, var det inte detta jag tänkte, när jag ännu var i mitt land! Därför ville jag också i förväg fly undan till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, tålmodig och stor i mildhet, och sådan att du ångrar det onda. Så ta nu, Herre, mitt liv ifrån mig, ty jag vill hellre vara död än leva.« Men Herren sade: »Menar du att du har skäl att vredgas?«

                      Och Jona gick ut ur staden och stannade öster om staden. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den, för att se hur det skulle gå med staden. Och Herren Gud lät en ricinbuske skjuta upp över Jona, för att den skulle ge skugga åt hans huvud och hjälpa honom ur hans förargelse, och Jona gladde sig mycket över ricinbusken. Men dagen därefter, när morgonrodnaden gick upp, sände Gud maskar som frätte ricinbusken, så att den vissnade. När sedan solen hade gått upp, sände Gud en brännande östanvind, och solen stack Jona på huvudet, så att han försmäktade. Då önskade han sig döden och sade: »Jag vill hellre vara död än leva.«

                      Men Gud sade till Jona: »Menar du att du har skäl till att vredgas för ricinbuskens skull?« Han svarade: »Jag må väl ha skäl att vredgas till döds.« Då sade Herren: »Du tycker synd om ricinbusken, som du inte har haft någon möda med och inte har dragit upp, som kom till på en natt och förgicks efter en natt. Och jag skulle inte ha medlidande med Nineve, den stora staden, där mer än 120 000 människor finns, som inte förstår att skilja mellan höger och vänster, och dessutom djur i mängd!«

 

Responsoriepsalm                                                                             Ps 86:3–6,9–10 (R. 15b)

 

R. Nådig och barmhärtig är Herren.

 

Herre, var mig nådig,

                      ty hela dagen ropar jag till dig.

Låt mig få glädjas över din hjälp,

                      ty till dig, Herre, lyfter jag min själ. R.

 

Du, Herre, är god och förlåtande,

                      stor i nåd mot dem som åkallar dig.

Lyssna, Herre, till mitt rop,

                      och ge akt på mina böner. R.

 

Alla hedningar skall komma och tillbe inför dig,

                      de skall ära ditt namn.

Ty du är stor, och du gör under,

                      du allena är Gud. R.

 

Halleluja                                                                                                                      Rom 8:15

bc

 

V. Vi har fått en ande som ger söners rätt,

så att vi kan ropa: »Abba! Fader!«

 

Evangelium                                                                                                              Luk 11:1–4

 

En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade, sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.« Då sade han till dem: »När ni ber skall ni säga: Fader, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning.«