Måndag den 9 oktober

Läsning                                                                                                              Jon 1:1 – 2:1,11

 

Herrens ord kom till Jona, Amittais son, han sade: »Stå upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den, ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.« Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan Herrens ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord på det för att fara med till Tarsis, undan Herrens ansikte. Men Herren sände en stark vind ut över havet, så att en stark storm uppstod på havet, och skeppet var nära att krossas. Då greps sjömännen av fruktan och ropade var och en till sin gud, och vad löst som fanns i skeppet kastade de i havet för att bereda sig lättnad. Men Jona hade gått ned i det inre av fartyget och låg där i djup sömn.

                      Då gick skepparen till honom och sade till honom: »Hur kan du sova så? Stå upp och åkalla din Gud. Kanhända skall den Guden tänka på oss, så att vi inte förgås.« Och folket sade till varandra: »Nåväl, låt oss kasta lott, så att vi får veta för vems skull denna olycka har kommit över oss.« När de så kastade lott, föll lotten på Jona. Då sade de till honom: »Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende, och varifrån kommer du? Från vilket land och av vad folk är du?« Han svarade dem: »Jag är en hebré, och jag dyrkar Herren, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.« Då greps männen av stor fruktan och sade till honom: »Vad är det du har gjort!« Ty männen fick genom det han berättade för dem veta att han flydde undan Herrens ansikte. Och de sade till honom: »Vad skall vi göra med dig, så att havet stillar sig för oss?« Ty havet stormade mer och mer. Då svarade han dem: »Ta mig och kasta mig i havet, så skall havet stillas för er, ty jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er.«

                      Männen strävade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde inte, ty havet stormade mer och mer emot dem. Då ropade de till Herren och sade: »Ack Herre, låt oss inte förgås för denne mans själs skull, och låt inte oskyldigt blod komma över oss. Ty du, Herre, har gjort som dig behagade.« Därefter tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri. Och männen greps av stor fruktan för Herren, och de offrade slaktoffer åt Herren och gav löften. Men Herren sände en stor fisk, som slukade Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter. Och på Herrens befallning kastade fisken upp Jona på land.

 

Responsoriepsalm                                                                                      Jon 2:2–5,8 (R. 7c)

 

R. Du förde mig upp ur graven, Herre.

 

Jag ropade till Herren i min nöd

                      och han svarade mig.

Ur dödsrikets inre steg mitt rop

                      och du hörde min röst. R.

 

Du slungade mig i djupet, mitt i havet,

                      där strömmarna fångade mig,

                      alla dina brottsjöar slog samman över mitt huvud. R.

 

Jag tänkte: Jag har fördrivits från dig.

                      Får jag se ditt heliga tempel igen? R.

 

Då mina krafter sinade,

                      vände jag mig till Herren.

Min bön nådde dig,

                      nådde ditt heliga tempel. R.

 

Halleluja                                                                                                                  Jfr Joh 13:34

V. Ett nytt bud ger jag er, säger Herren:

att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.

 

Evangelium                                                                                                          Luk 10:25–37

 

En laglärd som ville sätta Jesus på prov reste sig och sade: »Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« Jesus sade: »Vad står det i lagen? Hur lyder orden?« Han svarade: »Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.« Jesus sade: »Det är rätt. Gör det, så får du leva.« För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: »Och vem är min nästa?« På den frågan svarade Jesus: »En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer, skall jag betala dig på återvägen.’ Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?« Han svarade: »Den som visade honom barmhärtighet.« Då sade Jesus: »Gå du och gör som han!«