Måndag den 7 augusti

Läsning                                                                                                              4 Mos 11:4b–15

 

Israels barn började att gråta och sade: »Ack om vi hade kött att äta! Vi kommer ihåg fisken som vi åt för ingenting i Egypten, likaså gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäktar våra själar, ty här finns ingenting. Vi får inget annat se än manna.«

                      Men mannat liknade korianderfrö och hade samma utseende som bdelliumharts. Folket gick omkring och samlade sådant och malde det därefter på handkvarn eller stötte sönder det i mortel och kokte det sedan i gryta och bakade kakor av det. Och det smakade som fint bakverk med olja. När daggen om natten föll över lägret, föll också mannat där.

                      Och Mose hörde hur folket i sina särskilda släkter grät, var och en vid ingången till sitt tält. Och Herrens vrede upptändes i hög grad, och Mose själv blev misslynt. Och Mose sade till Herren: »Varför har du gjort så illa mot din tjänare, och varför har jag så litet funnit nåd för dina ögon, att du har lagt på mig bördan av hela detta folk? Är då jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du säger till mig att jag skall bära det i min famn, som spenabarnet bärs av sin vårdare, in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder? Varifrån skall jag få kött att ge åt hela detta folk? De gråter ju och vänder sig mot mig och säger: ’Ge oss kött, så att vi får äta.’ Jag förmår inte ensam bära hela detta folk, ty det blir mig för tungt. Vill du handla så mot mig, dräp mig hellre då med ens, om jag har funnit nåd för dina ögon, och låt mig slippa detta elände.«

 

Responsoriepsalm                                                                                     Ps 81:12–17 (R. 2a)

 

R. Höj glädjerop till Gud, vår starkhet.

 

Mitt folk ville inte höra min röst,

                      Israel var mig inte till viljes.

Då lät jag dem gå i sitt hjärtas hårdhet

                      de fick handla efter sina egna planer. R.

 

Ack om mitt folk ville höra mig,

                      om Israel ville vandra på mina vägar!

Då skulle jag snabbt kuva deras fiender

                      och vända min hand mot deras förtryckare. R.

 

Då skulle de som hatar Herren visa honom lydnad,

                      han skulle underkuva dem för alltid.

Och han skulle bespisa sitt folk med bästa vete,

                      ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig. R.

 

Halleluja                                                                                                                     Matt 4:4b

 

V. Människan skall inte leva bara av bröd,

utan av varje ord som utgår ur Guds mun.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 14:22–36

 

Vid den tiden befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön, medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det, gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!«, och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.«

                      När de hade farit över sjön, kom de till Gennesaret. Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.