Söndag den 25 juni

TOLFTE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

 

Första läsningen                                                                                                     Jer 20:10–13

 

Jeremia sade:

Jag hör folkhopen viska:

»Skräck från alla håll!

Ange honom! Vi skall ange honom!«

Alla som stod mig nära

väntar nu på mitt fall:

»Kanske låter han lura sig,

så att vi får övertaget

och kan ta hämnd på honom.«

Men Herren står på min sida,

stark och fruktansvärd.

Därför skall mina förföljare snava,

de skall komma till korta

och stå där med skam,

de skall inte ha framgång —

en smälek som aldrig skall glömmas.

Herre Sebaot, du som prövar rättvist,

du som rannsakar njurar och hjärtan,

låt mig få se dig ta hämnd på dem,

ty dig har jag anförtrott min sak.

Sjung till Herrens ära!

Prisa Herren!

Ty han räddar den fattige

ur nidingars våld.

 

Responsoriepsalm                                                          Ps 69:8–10,14,17,33–35 (R. jfr 14c)

 

R. Svara mig i din stora godhet.

 

Det är ju för din skull man hånar mig

                      och mitt ansikte rodnar av skam.

Jag har blivit en utstött bland mina bröder,

                      en främling för min moders barn.

Lidelsen för ditt hus har förtärt mig,

                      jag smädas av dem som smädar dig. R.

 

Jag kommer till dig med min bön,

                      må stunden vara den rätta.

Svara mig, Gud, i din stora godhet,

                      ge mig din trofasta hjälp.

Svara mig, Herre, i din trofasta godhet,

                      vänd dig till mig i din stora barmhärtighet. R.

 

De betryckta skall se det och glädjas,

                      ni som söker er till Gud skall få nytt mod,

ty Herren lyssnar till de fattiga

                      och föraktar inte de fångna.

Himlen och jorden skall prisa honom,

                      haven och allt som rör sig i dem. R.

 

eller om responsoriepsalmen sjungs: se Cecilia 648

 

Andra läsningen                                                                                                  Rom 5:12–15

 

Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade. Redan före lagen fanns alltså synd i världen, men synd räknas inte där det inte finns någon lag. Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte gjort sig skyldiga till en överträdelse som Adams. Och Adam motsvarar honom som skulle komma, men överträdelsen kan inte jämföras med nåden. Om alla dog genom en endas överträdelse, så har nu alla fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus.

 

Halleluja                                                                                                             Joh 15:26b–27a

 

V. Sanningens Ande skall vittna om mig.

Också ni skall vittna, säger Herren.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 10:26–33

 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Var inte rädda. Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. Vad jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset, och vad jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken. Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet. Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.

                      Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen.«