Lördag den 24 juni

JOHANNES DÖPARENS FÖDELSE

Högtid

 

Första läsningen                                                                                                        Jes 49:1–6

 

Hör på mig, ni havsländer,

och ge akt på detta, ni folk som bor i fjärran.

Herren kallade mig, när jag ännu var i moderlivet,

han nämnde mitt namn, medan jag låg i min moders sköte.

Och han gjorde min mun lik ett skarpt svärd

och gömde mig under sin hands skugga.

Han gjorde mig till en vass pil

och dolde mig i sitt koger.

Och han sade till mig: »Du är min tjänare, Israel,

genom vilken jag vill förhärliga mig.«

Men jag tänkte: »Förgäves har jag mödat mig,

fruktlöst och fåfängt har jag förtärt min kraft.

Dock, min rätt är hos Herren

och min lön hos min Gud.«

Och nu säger Herren,

han som danade mig till sin tjänare,

när jag ännu var i moderlivet,

för att jag måtte föra Jakob tillbaka till honom,

så att Israel inte rycktes bort

ty jag är ärad i Herrens ögon,

och min Gud har blivit min starkhet —

han säger:

Det är för litet för dig, då du är min tjänare,

att endast upprätta Jakobs stammar

och föra tillbaka de bevarade av Israel.

Jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken,

för att min frälsning må nå till jordens ända.

 

Responsoriepsalm                                                                          Ps 139:1–3,13–15 (R. 14a)

 

R. Jag tackar dig för att du har danat mig så underbart.

 

Herre, du utrannsakar mig och känner mig,

                      vare sig jag sitter eller står, vet du det,

                      du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Vare sig jag går eller ligger, utforskar du det,

                      och med alla mina vägar är du förtrogen. R.

 

Ty du har skapat mina njurar,

                      du sammanvävde mig i min moders liv.

Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart.

                      Ja, underbara är dina verk, min själ vet det väl. R.

 

Benen i min kropp var inte gömda för dig,

                      när jag bereddes i det fördolda,

                      när jag bildades i jordens djup. R.

 

eller om responsoriepsalmen sjungs: se Cecilia 689

 

Andra läsningen                                                                                                 Apg 13:22–26

 

Paulus sade i synagogan i Antiochia i Pisidien: »Gud upphöjde David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga alla mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: ’Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.’

                      Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts.«

 

Halleluja                                                                                                                       Luk 1:76

 

V. Du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet,

ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.

 

Evangelium                                                                                                       Luk 1:57–66,80

 

För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: »Nej, han skall heta Johannes.« De sade till henne: »Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.« Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: »Johannes är hans namn«, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom. Och pojken växte och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.