Fredag den 23 juni

JESU HJÄRTAS DAG

Högtid

 

Första läsningen                                                                                                   5 Mos 7:6–11

 

Mose sade till folket: Du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden.

                      Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er — ni är ju det minsta folket av alla. Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld. Du skall veta att det är Herren, din Gud, som är Gud, den trofaste Gud som håller sitt förbund och visar godhet i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans bud. Men han vedergäller omedelbart dem som försmår honom och tvekar inte att förinta den som gör det; han vedergäller honom omedelbart. Därför skall du troget följa den lag, de stadgar och föreskrifter som jag i dag ger dig.

 

Responsoriepsalm                                                                            Ps 103:1–4,6–8,10 (R. 8)

 

R. Barmhärtig och nådig är Herren.

 

Lova Herren, min själ,

                      hela mitt jag vill prisa hans heliga namn!

Lova Herren, min själ,

                      minns allt det goda han gör. R.

 

Han förlåter alla mina synder

                      och botar alla mina sjukdomar,

han räddar mig från graven

                      och kröner mig med nåd och barmhärtighet. R.

 

Herren handlar rättfärdigt

                      och ger de förtryckta deras rätt.

Mose fick lära känna hans gärningar,

                      Israels folk hans verk. R.

 

Barmhärtig och nådig är Herren,

                      sen till vrede och rik på kärlek.

Han handlar inte mot oss som vi förtjänat,

                      han ger oss inte våra synders lön. R.

 

eller om responsoriepsalmen sjungs: se Cecilia 667

 

Andra läsningen                                                                                                    1 Joh 4:7–16

 

Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

                      Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin son att rädda världen. Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

                      Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.

 

Halleluja                                                                                                                Matt 11:29ab

 

V. Ta på er mitt ok och lär av mig

som har ett milt och ödmjukt hjärta.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 11:25–30

 

Vid den tiden sade Jesus: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.

                      Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.«