Katolska kyrkan har alltid fäst stor vikt vid att liturgin, framför allt den heliga mässan, firas på ett värdigt sätt. Den helige Gregorius den store är en av de påvar som har visat särskild omsorg om utformningen av liturgin. Under hans tid som påve (590-604) fick den romerska mässan sin grundläggande struktur. En annan påve som har vårdat sig särskilt om liturgin är den helige Pius V (1566-1572). I det Romerska missalet, en av de liturgiska böcker som han gav ut, kodifierades mässliturgin i enlighet med anvisningarna från det Tridentinska konciliet.
Under nyare tid har det Andra Vatikankonciliet lagt fram riktlinjer för en förnyelse av liturgin utifrån vår tids behov. Med anledning därav publicerade påven Paulus VI åren 1969-1970 förnyade och delvis nyskrivna liturgiska böcker. Den nya ordningen fick ett positivt mottagande från präster och lekmän och översattes från latinet till många olika folkspråk. Dock har det visat sig att inte så få katoliker på olika håll i världen har fortsatt att älska och hålla fast vid den äldre, traditionella liturgin (som ofta kallas för den gregorianska eller tridentinska). Även unga människor har upptäckt den andliga rikedomen hos denna liturgi. Därför har både den salige påven Johannes Paulus II och vår nuvarande påve Benedikt XVI genom olika beslut tillåtit att mässan firas enligt det traditionella Romerska missalet, vars senaste utgåva publicerades av den salige påven Johannes XXIII år 1962.
År 2007 utfärdade Benedikt XVI genom sitt apostoliska brev Summorum Pontificum nya bestämmelser för den äldre liturgin. I Summorum Pontificum klargörs att det numera inom Katolska kyrkans romerska rit finns två olika liturgiska uttryckssätt. Den liturgi som firas enligt Paulus VI:s missale utgör den ordinarie formen av den romerska riten. Den äldre liturgin utgör den romerska ritens extraordinarie form. Det är inte fråga om två olika riter utan om ett tvåfaldigt bruk av en och samma romerska rit.
Av Summorum Pontificum framgår att i de församlingar där det mera varaktigt finns en grupp av troende som känner sig förbundna med den äldre liturgin, bör kyrkoherden tillmötesgå gruppens förfrågan om att få tillgång till mässor enligt 1962 års Romerska missale. Även stiftets biskop ska verka för att önskemål om mässor enligt den extraordinarie formen tillgodoses. Bestämmelserna i Summorum Pontificum utgör universell kyrklig lag. Hur bestämmelserna ska tillämpas har förklarats närmare i instruktionen Universae Ecclesiae som publicerades av den påvliga kommissionen Ecclesia Dei år 2011.
I dokumenten från Rom förklaras att den romerska liturgin enligt den extraordinarie formen utgör en värdefull skatt som det är viktigt för Kyrkan att bevara. Genom Summorum Pontificum vill Benedikt XVI skänka denna skatt som en gåva till alla troende. Vidare är syftet med Summorum Pontificum att säkerställa att de som så önskar får tillgång till mässor enligt den extraordinarie formen samt att främja Kyrkans enhet.
När det gäller Stockholms katolska stift har präster från Kristus Konungens institut sedan flera år tillbaka besökt stiftet för att fira mässor enligt det äldre bruket. För att bättre kunna tillgodose de önskemål som finns i stiftet om sådana mässor har biskop Anders Arborelius under hösten 2011 beslutat att inbjuda en präst från Kristus Konungens institut, kanik Marcus Künkel, att bosätta sig i Stockholm. Fader Künkel kommer att verka som själasörjare i framför allt Stockholm och Lund för dem som känner sig förbundna med den äldre liturgiska traditionen. (Fader Künkel kommer också att tjänstgöra som sjukhuspräst.) Numera finns det även flera stifts- och ordenspräster på olika orter i stiftet som regelbundet firar den traditionella mässan.
» Grergoriansk mässa i Stockholms katolska stift
» Summorum Pontificum, Latinska grundtexten
» Påvens brev till biskoparna (på engelska)
» Tridentinsk mässa, Anders Arborelius OCD 2007-09-07
