Genom vigningens sakrament (sacramentum ordinis) får Kyrkan sin yttre struktur, sin synliga gemenskap och sin enhet tiderna igenom. Så blir hon förmedlare av arvet från apostlarna.
Diakonen vigs till ämbetet att biträda biskopen och kyrkoherden i vissa uppgifter (predikan, undervisning, dop, kommunionutdelning, vigsel, begravning, sakramentalier, karitativ verksamhet). Diakonatet är en permanent uppgift (»ständiga diakoner«, vanligtvis gifta män) eller en tillfällig, som den blivande prästen innehar en tid före sin prästvigning.
Prästen vigs till ämbetet att biträda biskopen i uppgiften att leda en församling, att förkunna evangeliet och förvalta sakramenten.
Biskopen vigs till det apostoliska ämbetet i dess fullhet, att vara Kyrkans herde, lärare och präst. Rätt förvaltar han sitt uppdrag endast i gemenskap med de andra biskoparna (biskopskollegiet) under ledning av biskopen av Rom, påven, aposteln Petrus efterträdare. Så blir Kyrkans enhet i tid och rum fullt synlig.
