Den helige Franciskus Ordens grundare
Få helgon i Kyrkans historia har haft en så stark dragningskraft som den helige Franciskus av Assisi (1182-1226). Människor av alla kulturer, åldrar och religioner fascineras av Franciskus inre och yttre frihet från det materiella samt av hans stora respekt och kärlek till allt skapat. Vid 23-års ålder hör Franciskus inom sig den Korsfäste, som från bilden på krucifixet i San Damianokapellet säger till honom: "Franciskus, gå och bygg upp min Kyrka, som du ser håller på att falla ihop!"
Detta skulle bli början till Katolska Kyrkans största klosterorden. Först tänkte Franciskus att Kristus menade de förfallna kapellen och började med iver reparera flera kyrkliga byggnader runt Assisi. Herren lät honom sedan förstå att det inte var de materiella byggnaderna som intresserade honom i första hand. Det var den andliga Kyrkan som var i behov av ny inspiration från sina söner och döttrar. Kristus kallade Franciskus att bygga upp Kyrkan på nytt genom sin iver och helhjärtade kärlek att vilja leva enligt det heliga Evangeliet.
Franciskus skriver i sitt andliga Testamente: "Sedan Herren hade givit mig bröder, visade ingen mig vad jag skulle göra, utan den Högste själv uppenbarade för mig att jag borde leva enligt det heliga Evangeliets ordning. Och jag lät skriva ned detta i få och enkla ord och den helige Fadern gav mig sitt godkännande."
År 1209 begav sig en skara bröder till Påven Innocentius III för att i trohet och lydnad gentemot den heliga Modern Kyrkan få bekräftelse på att man verkligen levde enligt Evangeliet och inte bara följde egna idéer om vad Evangeliet menade. Påven godkände med glädje Franciskus och hans medbröders livsstil. Den nya Orden kallas enligt grundarens vilja för "Fratri Minori" - De Mindre Bröderna. Idealet var och är än idag att leva helt i Kristi efterföljd och att vara alla människors bröder. Brödernas första kloster blev ett litet stall i Rivotorto, som ligger i dalen nedanför Assisi.
Redan 1217 fick Franciskus så många kallelser att man fick upprätta s.k. provinser, dvs. områden som styrs av en provinsialminister.
Brödernas egen regel, vars original bevaras i Franciskusbasilikan i Assisi, godkändes officiellt av påven Honorius III den 29 november år 1223. Franciskus var inte bara en bönens man, han beskrevs i en av de första biografierna som att "han själv blev förvandlad till bön!" På berget La Verna, fick han den 17 september år 1224 ta emot bekräftelsen på att han fullkomligt följt sin älskade Herre genom att få sårmärken som den korsfäste Kristus - stigmatiseringen. På kvällen den 3 oktober 1226 kunde inte livet här på jorden hålla honom kvar längre, han dog och mötte "Syster Död".
Franciskus helgonförklarades av Påven Gregorius IX år 1228 utanför San Giorgiokyrkan - nuvarande Santa Chiarabasilikan. Där begravdes helgonet för att två år senare flyttas till den nybyggda Franciskusbasilikan.
Ordens historiska utveckling
Det kan vara något förvirrande för en utomstående att möta bröder vilka inte bara bär olika snitt på dräkten, utan också olika färg.
Den Franciskanska Ordensfamiljen blev mycket tidigt väldigt stor, med över fem tusen bröder redan under Franciskus levnad. Att man hade olika inriktningar hur man praktiskt skulle leva enligt grundarens inspiration är inte förvånande. Grupperingar inom Orden startade mycket tidigt. En dominerande grupp bröder kallades i Italien för "i Frati della Communità" - gemenskapens börder, vilka valde att leva i större kloster i städer för att där kunna vittna om att det är möjligt att leva som bröder, så som Kristus uppmanar oss att göra. Namnet latiniserades snart och blev till Conventualer (convenire = att komma samman).
I Sverige kallades vi på medeltiden för Gråbröder, på grund av färgen på dräkten. Det är samma färg på dräkten som den helige Franciskus själv bar. På grund av oroligheter i samband med Napoleons härjningar i Europa "gömde" våra bröder sig under stiftsprästernas svarta färg. Därför kan man idag se Conventualer i både svart och grå dräkt, beroende på vilken provins man tillhör. Conventualerna är förvaltare av bland annat den helige Franciskus och den helige Antonius av Padova gravar och basilikor. I Sverige har vi ett kloster i Jönköping sedan 1990. År 2001 antog vi det historiska namnet Gråbröderna (Conventualfranciskanerna) och godkändes av svenska Staten som en organisatorisk del av trossamfundet Romersk katolska kyrkan i Sverige. Vi klär oss i grå dräkt.
Det fanns också tidigt i Ordens historia bröder som ansåg att man skulle vara kringvandrande, för att på så sätt vittna om inre frihet. Dessa bröder fick olika namn på olika platser: Spiritualer, Bernardiner mm. De motsatte sig att bo i stora kloster, som de ansåg skulle innebära en institutionalisering. Påven Leo XIII sammanförde dessa grupper år 1897 i den s.k. Leonianska Unionen. Dessa bröder klär sig i brun dräkt och finns i Stockholm.
År 1517 uppkom en ny gren i Orden: Capucinerna. Även de bär brun dräkt. De har kloster i Stockholm, Skövde och Angered. Den fjärde grenen, vars ursprung är Lekmannaorden, heter Tredje Reguljära Orden - T.O.R. I Sverige bär de grå dräkt. TOR:s kloster finns i Jonsered.
Man kan dock alltid känna igen en franciskan, oavsett vilken gren han tillhör, på det vita repet - cingulum. Repet har tre knutar för att påminna om de tre löftena.
Brödernas liv idag
Franciskus´ livsideal är levande än idag. Franciskus börjar ordensregeln med dessa ord som sammanfattar detta sätt att leva: "Mindrebrödernas levnadsregel är denna: att följa vår Herre Jesu Kristi heliga evangelium genom att leva i lydnad, utan egendom och i kyskhet". Brödernas dagliga strävan är alltså att alltmer likna Kristus:
- att med hela sitt liv ropa "Abba Fader" och i gemenskapen söka Faderns vilja i allt.
- att genom löftet om kyskhet förkunna Guds primat i våra liv. Att tillhöra Gud genom kyskhetslöftet är att redan här på jorden bejaka kallelsen att leva i det himmelska Riket, där Gud skall bli allt i alla.
- att genom löftet om fattigdom söka endast Guds Rike och i tacksamhet ta emot det som Herren vill ge brödraskapet.
att genom löftet om lydnad villigt omfamna den livsstil som var utmärkande för Kristus, Han som var "lydig intill döden på korset" (Fil. 2:8). - i praktiken ber bröderna tillsammans först och främst Kyrkans dagliga bön - tidegärden och firar dagligen Eukaristi. Måltiderna är gemensamma. Varje broder kan finna sin specifika tjänst genom sitt sätt att vara och handla i brödernas och kyrkans gemenskap men också ännu bredare finna en uppgift i samhälle och bland de människor där man befinner sig.
Unga män är välkomna att pröva på vårt liv. Kravet är att man är katolik, har någorlunda god hälsa och framför allt en utomordentlig vilja att dagligen kämpa för sin och brödraskapets omvändelse och på så sätt helhjärtat leva enligt Evangeliet. Kontakta gärna oss för vidare information.
Kanske är vårt brödraskap vägen för dig att leva den helige Franciskus levnadsmotto: Deus meus et omnia: Min Gud - mitt allt!
Pax et Bonum
Frid och allt gott
