Läsning    (Hos 14:2–10)

Så säger Herren:

Vänd om, o Israel, till Herren, din Gud,
ty genom din missgärning har du kommit på fall.
Ta med er böneord, och vänd så åter till Herren.
Säg till honom: »Skaffa bort all missgärning,
och ta fram goda gåvor,
så vill vi bära fram till dig våra läppars offer,
som man offrar tjurar.
Hos Assur skall vi ej mer söka vår frälsning,
vi skall inte vidare stiga till häst.
Våra händers verk skall vi inte mer kalla för vår Gud.
Ty hos dig är det som den faderlöse får barmhärtighet.«
Ja, deras avfällighet vill jag hela,
jag vill bevisa dem kärlek av hjärtat,
ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
Jag skall bli för Israel som dagg,
han skall blomstra som en lilja,
och som Libanons skog skall han skjuta rötter.
Rotskott skall utgå från honom,
han skall bli lik ett olivträd i fägring,
och doft skall han sprida som Libanon.
De som bor i hans skugga skall åter få odla säd
och skall grönska som vinträd.
Hans namn skall vara som Libanons vin.
Men vad har jag då mer
att skaffa med avgudarna, du Efraim!
Jag själv vill ju ge bönhörelse och se till honom.
Ja, lik en grönskande cypress vill jag bli,
hos mig skall finnas frukt att hämta för dig.
Den som är vis, han må ge akt på detta,
den som är förståndig, han må besinna detta.
Ty Herrens vägar är rätta,
och på dem vandrar de rättfärdiga,
men överträdarna kommer där på fall.

Responsoriepsalm    ( Ps 81:6c–11b, 14, 17 (R. jfr 11a, 9a))

R. Jag är Herren. Hör min röst.

Jag hör ett tal som är mig nytt:
    »Jag lyfte bördan från hans skuldra,
hans händer blev fria från lastkorgen.
    Jag räddade dig, när du ropade i nöden. R.

Jag svarade dig ur åskan,
    jag prövade dig vid Meribas vatten.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig.
    Israel, o att du ville höra mig! R.

Hos dig skall inte finnas någon annan gud,
    du skall inte tillbe någon främmande gud.
Jag är Herren, din Gud,
    som har fört dig upp ur Egypten. R.

Ack om mitt folk ville höra mig,
    om Israel ville vandra på mina vägar!
Jag skulle bespisa mitt folk med bästa vete,
    ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.« R.

Lovsång     (Jfr Matt 4:17)

V. Omvänd er, säger Herren:
himmelriket är nära.

Evangelium    (Mark 12:28b–34)

Vid den tiden kom en av de skriftlärda fram till Jesus och frågade honom: »Vilket är det viktigaste budet av alla?« Jesus svarade: »Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren vår Gud är den ende Herren, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.« Den skriftlärde sade: »Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han. Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.« När Jesus hörde att mannen svarade klokt, sade han: »Du har inte långt till Guds rike.« Sedan vågade ingen fråga honom mera.