Vatikanens presstalesman fader Federico Lombardi SJ, publicerade idag ytterligare en nota rörande de sexuella övergrepp på minderåriga som katolska präster gjort sig skyldiga till. Notan har rubriken "En stadig rutt genom stormiga vatten".
I notan säger han att försöken att direkt koppla samman påven Benedikt XVI med förflyttningen av en präst som begått sexuella övergrepp misslyckats. Samtidigt betonar han vikten av kyrkan tar offrens berättelser på allvar och ger dem den hjälp de behöver.
Notan lyder i sin helhet:
I slutet av en vecka då en betydande del av europeisk media fokuserat på frågan om de sexuella övergrepp som begåtts av personer inom olika institutioner i den Katolska kyrkan, vill vi göra följande tre iakttagelser:För det första, den väg som den Tyska biskopskonferensen valt att gå för att möta problemen har, ur olika aspekter, visat sig vara den rätta vägen.
Uttalandet från biskopskonferensens ordförande, ärkebiskop Zollitsch, efter mötet med den Helige Fadern, sammanfattar den strategi som lags fast vid konferensens senaste möte gällande vilka åtgärder som ska vidtas: erkänna att offren talar sanning och ge dem hjälp, förstärka förebyggande åtgärder och konstruktivt samarbete med olika myndigheter ( inklusive juridiska myndigheter) för samhällets gemensamma goda. Ärkebiskop Zollitsch underströk tveklöst uppfattningen, som flera experter för fram, att frågan om celibatet inte på något sätt ska kopplas till pedofili.
Den Helige Fadern har uppmuntrat den hållning som de tyska biskoparna valt, och som andra biskopskonferenser – även i beaktande av kontexten i deras egna respektive länder – ska betraktas som en värdefull och föredömlig modell om de står inför liknande problem.
Vidare, i en viktig och vittomfattande intervju som msgr Charles J Scicluna, juridisk expert vid Troskongregationen gett, ger en detaljerad förklaring till de specifika kanoniska normer som Kyrkan fastslagit genom åren för att bedöma de fruktansvärda brott som prästers sexuella övergrepp på minderåriga är. Det står fullständigt klart att dessa normer inte innebär, och inte på något sätt lyft fram, några som helst försök att mörka sådana brott; snarare tvärtom, de initierade en intensiv aktivitet för att bemöta, bedöma och på ett lämpligt sätt bestraffa dessa brott inom ramen för den kyrkliga juridiska kontexten. Och vi måste komma ihåg att allt detta var planerat av och igångsattes när kardinal Ratzinger var kongregationens prefekt. Den hållning han följt har alltid varit sträng och konsekvent i hanteringen av de mest svåra av situationer.
Avslutningsvis, ärkestiftet München har svarat, med en lång och detaljerad kommuniké, på frågan som rör fallet med en präst som flyttades från stiftet Essen till München vid den tidpunkt då kardinal Ratzinger var ärkebiskop i den staden, en präst som senare begick övergrepp.
Kommunikén lyfter fram hur den dåvarande ärkebiskopen inte hade något att göra med de beslut, i vars kölvatten övergreppen ägde rum. Tvärtom har det blivit uppenbart att under de senaste dagarna har en del personer sökt – med ansenlig ihärdighet, i Regensburg och München – efter något som skulle kunna göra den Helige Fadern personligen inblandad i frågan om övergrepp. För vilken objektiv betraktare som helst, torde det stå klart att dessa försök har misslyckats.
Trots stormen, ser Kyrkan tydligt den väg hon måste gå, under den Helige Faderns fasta och tydliga ledning. Som vi redan haft anledning att framhålla, är det vårt hopp att dessa helveteskval, i slutänden, ska vara en hjälp för samhället i sin helhet att i större utsträckning skydda och uppfostra barn och ungdomar.
